Info

Tro & Förnuft

En podd för dig som inte vill välja mellan tro och förnuft, vetenskap och religion. Programledare är religionsfilosoferna Christoffer Skogholt och Erik Åkerlund. Podden produceras av tidningen Dagen i samarbete med Newmanistitutet och Teologiska fakulteten på Uppsala universitet.
RSS Feed Subscribe in Apple Podcasts
2019
October
September
May
April
March


2018
December
November
September
July
May
April
February
January


2017
December
November
October
September
June
April
February
January


2016
November
October


Categories

All Episodes
Archives
Categories
Now displaying: 2019

En podd om Gud, universum och allting - med Christoffer Skogholt och Erik Åkerlund. 
Podden produceras av tidningen Dagen i samarbete med Newmanistitutet och Teologiska fakulteten på Uppsala universitet.

Oct 14, 2019

I det nya avsnittet av Tro & förnuft intervjuas Ulf Jonsson, som är professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet i Uppsala, om hans nya bok Med tanke på tron.

Boken är den första svenska boken i "fundamentalteologi", som är en disciplin som reflekterar över teologins filosofiska förutsättningar.

Vad innebär det att Gud är skapare? Hur kan man tänka på Guds "särskilda" handlande för att leda och hela skapelsen i ljuset av naturvetenskapen? Är människan religiös av naturen?

I programmet samtalar Erik Åkerlund och Christoffer Skogholt med Ulf Jonsson om dessa frågor.

Den första delen av programmet fokuserar på människans nyfikenhet som en väg till Gud och den andra delen fokuserar på frågan hur man kan tänka på Guds skapande respektive särskilda handlande - exempelvis mirakler - i relation till naturvetenskapen.

I boken föreslår Ulf Jonsson tre sätt som Gud kan agera i skapelsen genom att styra skapelsen till att realisera en av flera inneboende möjligheter, men också att Gud kan agera utöver naturens ordning.

Sep 9, 2019

Enligt den franske filosofihistorikern Pierre Hadot (1922-2010) var de antika filosofiskolorna - Platons och Aristoteles till exempel - framförallt ett sätt att leva.

Filosofi var inte bara teori utan i hög grad en slags "terapi" och det som bearbetades var ens grundläggande existentiella förhållningssätt till tillvaron, sig själv och andra människor. 

Filosofiskolorna kan sägas kännetecknas av olika sådana grundläggande förhållningssätt och det filosofiska tänkandet inom en skola sker alltid i dialog med eller mot bakgrund av ett sådant existentiellt förhållningssätt.

Det finns likheter mellan hur Hadot beskriver "existentiellt förhållningssätt" och hur den förre påven, Joseph Ratzinger, beskriver vad det är att tro i sin bok Introduktion till kristendomen (se avsnitt 16 av Tro & förnuft-podden): som en slags grundläggande attityd till tillvaron som helhet. 

För de antika filosofiskolorna ingick i den filosofiska praktiken vissa "andliga övningar" där man exempelvis tänkte på sig själv i ljuset av en kosmologi: som en del av ett oändligt stort kosmos som antingen styrdes av en förnuftig princip (logos - enligt stoikerna) eller hade en källa i den transcendenta godheten (för platonikerna) - eller styrdes av slumpen (för epikuréerna). Det handlar här om att se sitt liv i ljuset av och i relation till helheten.

För Platon, Aristoteles och Nyplatonikerna är filosofins mål en vishet och godhet som inte går att språkligt ringa in, utan som vi har tillgång genom erfarenheter snarare än analyser. Filosofins uppgift är att ändå föra oss närmare den erfarenheten.

I detta avsnitt diskuterar Christoffer Skogholt och Erik Åkerlund denna syn på filosofi och hur den kan utmana och berika samtida filosofi och den kristna tron. Den nyplatonske filosofen Plotinus sa att "utan dygderna är Gud bara ett ord". På ett liknande sätt kanske man kan säga att kyrkan ibland har en övertro på hur betydelsefulla orden eller teorierna om Gud är, för att föra människor närmare Gud.

May 29, 2019

I samtalet med Jonna Bornemark i avsnitt 9 av Tro & Förnuft konstaterade vi att det i moderniteten finns en paradoxal flykt från ”subjektet” och människans ansvar. Paradoxal, eftersom moderniteten ofta definieras som just den tid då individens frihet och ansvar hamnar i fokus.

Men i det moderna byråkratiska samhället försöker vi reglera våra verksamheter så att individen inte ska behöva ta ställning till den konkreta situationen och använda sitt omdöme. Det personliga ansvaret skall träda tillbaka och opersonliga kriterier ska ersätta det personliga omdömet. Det innebär att när något går snett är det egentligen ingen agent som gjort fel, det finns bara organisationer som ”brustit i sina rutiner”.

Finns det en liknande flykt från det ”riskfulla” tänkandet i frågan om hurdan verkligheten är? Det menar Lena Andersson i sin bok Om falsk och äkta liberalism. Boken kan sägas vara ett försvar för att människan ska använda sin artspecifika förmåga att resonera: vi kan inte med hjälp av endast sinneserfarenheter och observationer sluta oss till hurdan verkligheten är beskaffad och hur vi ska agera. Vi måste använda tänkandet som ett slags ”mätinstrument” för att ta reda på hurdan verkligheten är. Poängen är inte att den empiriska vetenskapen har fel inom sitt kompetensområde, utan att den är otillräcklig: det finns många frågor som vi inte kan avgöra på empirisk väg utan som vi måste filosofiskt förhålla oss till.

Liberalismenn liksom försvaret för mänskliga rättigheter kräver ett fundament som vi inte kan nå om vi inte, liksom Platon och Aristoteles, accepterar andra kunskapsformer utöver den rent empiriska och accepterar sådant som en mänsklig natur. Som Lena Andersson skriver:

”Att motivera mänskliga rättigheter på empiristisk och utilitaristisk grund är mycket osäkert. Om mänskliga rättigheter är bra för att det känns så och för att våra lagar just nu säger så går ingen säker, och som intellektuell hållning är den direkt ofruktbar.” (s. 44)


(Observera: i eftersnacket hänvisar vi till frågor om Lena Anderssons politiska ställningstaganden, frågor som vi klippte bort. Vi låter dock våra reflektioner vara kvar eftersom de ändå, enligt vår mening, blir begripliga trots att vi klippte bort frågorna från samtalet – av utrymmesskäl.)

Hållpunkter:

0-20 minuter: presentation av boken
20 - 45 minuter: intervju med Lena Andersson
45 - 50 minuter: eftersnack.

Apr 15, 2019

I en klassisk artikel från 1967 i tidskriften Science ("The historical roots of our ecologic crisis") så menar Lynn White att västerlandets ekologiska kris har sin grund i kristendomens tanke om människan som skapad till Guds avbild. Genom denna tanke fick människan en särställning och det är detta som legitimerat västerlandets exploatering av naturen. 

Lynn Whites artikel har fått stort genomslag, i alla fall i detta avseende. Att White i artikeln menar att västerlandets vetenskapliga revolution i stora drag är ett utlopp av kristna tankar är inte lika känt, men samtidigt förutsättningen för att Whites resonemang ska hålla.

I påve Franciskus encyklika om miljön (som på svenska givits namnet "Om klimathot och ojämlikhet") försöker påven dels analysera klimatkrisens konkreta och kulturella orsaker, dels presentera en teologisk respons till klimatkrisen. 

Om Lynn White förlägger problemet till tanken på människan som skapad till Guds avbild, så ser påven det som att problemen hänger ihop med synen att den mänskliga friheten inte har några legitima gränser: att det inte finns några värden utanför henne själv som hon behöver respektera. Om verkligheten ytterst är "ren materia" och värde är något som människan, ja individen, ger saker i kraft av sina val, så finns det inga egentliga moraliska gränser för friheten.

I kontrast till en sådan syn, formulerar påve Franciskus en teologisk respons till klimatkrisen som skulle kunna kallas för en "ekologisk spiritualitet". Kärnan i denna spiritualitet är att skapelsen är en gåva, som människan givits att odla och bruka - inte förstöra och exploatera. För att nå dit behöver vi ett nytt språk, det vill säga ett nytt sätt att tala och tänka om vår relation till naturen.

Här är det exempelvis intressant att påven talar om naturen som "vår syster" som vi genom vårt beteende har "bedrövat". Bara detta ger klimatkrisen en annan inramning och naturen blir något som vi hör ihop med och har sårat: inte som något enbart främmande som beter sig kaotiskt. 

Moderniteten skulle kunna beskrivas som en process där individen träder ut ur de sammanhang som hon tidigare har ingått i, ibland av godo men ibland också av ondo. I Franciskus analys skulle man kunna säga att det är den moderna människans bristande förståelse för sammanhang - det vill säga bristande ekologiska grundhållning - som är problemet.

Sammanhang här ska dels förstås som det ekologiska i sedvanliga mening: att vi ingår i och är beroende av naturen. Men påven kopplar ihop exploateringen av naturen och exploateringen av de fattiga till samma bristande medvetenhet om sammanhang. Men även bristande känsla för andligt sammanhang hör ihop med klimatkrisen eftersom den överdrivna konsumtionen hänger ihop med en andlig tomhet.

Påven ser klimatkrisen som ett uttryck för en upp-och-ner-vänd ekologi där tre områden "abstraherar sig" eller "isolerar sig" från det större verklighetssammanhanget, men samtidigt förstärker dessa isoleringar på de olika nivåerna varandra: det är alltså isolerande tendenser på tre nivåer som hör ihop och bildar en "inverterad ekologi".

  • På individnivån sker isoleringen när vi söker vår egen lycka genom konsumtion utan att tänka på vilka andra värden vi behöver - vad som verkligen skulle ge oss lycka - och isolerar oss från frågan om hur vår konsumtion påverkar andra människor och miljön.
  • På marknadens nivå sker isoleringen när företag gör ekonomisk vinning till ett absolut värde och isolerar sig från överväganden om hur det påverkar miljö och människor. På denna nivån både behövs individerna på den första nivån, samtidigt som de stimulerar sådana människor.
  • På politikens nivå sker det när politiker söker makt och därför försöker smörja de ekonomiska hjulen utan hänsyn till natur (eller människor) för att kunna därigenom ge människor det som de efterfrågar i form av ekonomiska värden och så bli omvalda.

I kontrast till detta kräver klimatkrisen en ekologisk omvändelse på tre dessa nivåer.

Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att grundtonen inte är i första hand moraliserande i betydelsen staka ut gränser utan snarare "ögonöppnande": att se sammanhangen och den gåva naturen är, och vårt ansvar för den. Faktum är att i påvens analys är den inverterade ekologin beroende av en slags nihilism där konsumtion, pengar och makt bildar en slags substitut till det som ger lycka. 

Hållpunkter i programmet:

1: Presentation av dagens tematik, lite kort generellt, samt:

a) Sammanfattning av enycklikan

b) Sammanfattning av Whites artikel

2. Diskussion kring rötterna för den ekologiska krisen: människans
transcendens eller att hon ”tar Guds plats?”

3. Hur kan vi öva upp en ekologisk spiritualitet?

Mar 11, 2019

I det nya avsnittet av Tro & Förnuft samtalar Erik Åkerlund och Christoffer Skogholt med Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms Universitet, om hennes bok "Alternativa fakta", som kom ut 2017 och som fick Natur och kulturs populärvetenskapliga pris i början av mars av 2019.

Åsa Wikforss vill i boken presentera filosofiska redskap som kan hjälpa oss att tänka klarare kring kunskap och kunskapsanspråk. Vad menar vi när vi säger att kunskap är "socialt konstruerad"? Innebär det att vi inte kan ha någon objektiv kunskap? Innebär det att verkligheten är socialt konstruerad, eller snarare de begrepp som vi beskriver verkligheten med?

Uttrycket "alternativa fakta" myntades av en av Trumps rådgivare, Kellyanne Conway, som använde det om Sean Spicers (Trumps presstalesperson) påstående att Trumps installation var mer välbesökt än Obamas, trots att detta var falskt. 

I boken diskuterar Åsa Wikforss ett antal problematiska fenomen, inte minst vad hon kallar för "faktapolarisering", som står för att våra ideologiska ställningstaganden tenderar att sortera ut vilka fakta vi tar till oss, accepterar och betonar. 

Relaterad till faktapolarisering är också uttrycket "kognitiv penetrering", som står för fenomenet att beroende på vår förförståelse så bedömer vi samma situation på väldigt olika vis. Wikforss berättar om hur samma videosnutt på en demonstration bedömdes som antingen våldsam eller fredlig beroende på vad man fick veta att demonstrationen gällde - om det var något man sympatiserade med bedömdes den som fredlig och var det något man var emot bedömdes den som våldsam.

Boken illustrerar hur filosofisk medvetenhet kan stimulera ett bättre offentligt samtal. En av poängerna i boken är att det filosofiska kritiska tänkandet inte bara ska användas på "de andra" utan också på en själv. Det är en viktig skillnad mellan filosofisk och politisk diskurs.

Hållpunkter i programmet:

0 - 10 minuter: Presentation av tematiken och några centrala tankar i boken Alternativa fakta.

10 - 25 minuter: Vi ringer upp Åsa och frågar: vad gör en filosof på dagarna? Varför skrev Åsa Wikforss boken nu? Filosofin som kritisk resurs i det offentliga samtalet och framtiden för Trump.

25 - 50 minuter: Hur ska man avgöra mer "övergripande" kunskapsanspråk som: finns det mänskliga rättigheter? Finns Gud? 

Vad är "goda skäl"? Finns det mer än empirisk evidens? Finns moralisk kunskap?

Länkar: 

Åsa Wikforss sommarprat

Åsa Wikforss hemsida


1