Jul 10, 2018
Vad är det egentligen att ha fri vilja?
Det finns inom filosofin två huvudsvar på denna fråga:
1. Fri vilja har den som inte hindras att göra det den vill; fri
vilja förstås som ohindrad spontanitet.
Det finns dock de som har en mer ambitiös definition av fri
vilja:
2. Att ha en fri vilja innebär att jag i samma psykologiska
tillstånd skulle kunna välja mer än en handling: jag kunde ha gjort
annorlunda än jag gjorde.
Detta är i princip det vi förutsätter inom rättsväsendet och det är
därför vi skiljer på någon som handlar under vanföreställningar och
behöver vård, eller den som handlar med "vett och vilja" och
straffas.
Den förstnämnda förståelsen går ihop med determinism, alltså tanken
att det jag vill är bestämt av för-medvetna, naturliga processer,
medan den senare förutsätter en mental nivå som inte helt är
bestämd av förmedvetna processer.
Hur kommer då frågan om moraliskt ansvar in här?
Jo, när vi klandrar eller berömmer någon för något så verkar vi tänka att den är ansvarig för sin handling och inte var determinerad av faktorer utanför sin medvetna kontroll.
Frågan om fri vilja och moraliskt ansvar är en klassisk fråga
både inom filosofin och teologin. I detta sista avsnitt för
terminen tar vi oss an denna fråga både i dess teologiska och
filosofiska form.
Under reformationstiden diskuterade humanisten och teologen Erasmus
av Rotterdam (1466-1536) och reformatorn Martin Luther (1483-1546)
denna fråga. För Luther är människan helt "hjälplös" inför Gud och
kan inte samarbeta med Gud i frälsningen: hon har en "trälbunden
vilja". Erasmus av Rotterdam argumenterar istället i sin bok "Om
den fria viljan" för att Bibeln och kyrkans tradition är full av
resonemang som bygger på att människan har en fri vilja och kallas
att samarbeta med Gud: varför säger Gud annars att människan "må
välja livet" (5 mosebok 30:19)?
Dagens diskussioner om fri vilja äger främst rum i relation till den naturvetenskapliga beskrivningen av människan och världen: är allt som händer, inklusive det vi bestämmer oss för, ett resultat av materiens interaktioner, interaktioner som sker i enlighet med naturlagar, som vi ju inte bestämmer över?
Psykologen Roy Baumeister har i ett antal experiment undersökt
effekterna av att inte tro på fri vilja och utifrån dessa dragit
slutsatsen att den som inte tror att den är fri är mindre benägen
att stå emot aggressiva impulser. Förklaringen till detta är att om
man ändå tror att det man gör är utanför ens egen kontroll, varför
ska man då lägga energi på att stå emot dessa impulser? Inom
psykologin talar man även om erfarenheten av att vara "subjekt" i
sitt eget liv, att ha en "Internal locus of control": en
föreställning om att man själv kan påverka sitt liv.
Även om dessa psykologiska perspektiv inte bevisar fri vilja så
antyder de att det är psykologiskt hälsosamt att tro på fri vilja -
vilket i sig ställer vissa frågor till den som menar att all
kausalitet är förmedveten. Hur kan innehållet i mina
trosföreställningar påverka mig, om alla orsakssamband är strikt
fysikaliska?"