Jun 14, 2021
I sin bok Dependent rational animals vill
MacIntyre lyfta fram en bortglömd insikt: människan är
ett djur, en biologisk varelse som är starkt beroende
av sin omgivning för att kunna mogna till den specifikt mänskliga
formen av liv.
Människan är ett djur, men har en kapacitet att ta ett steg
tillbaka i relation till sina omedelbara impulser, reflektera över
och välja mellan flera olika framtida scenarior.
Denna förmåga gör att hon behöver bli en "independent practical
reasoner" eller ett moraliskt reflekterande subjekt, som tar
ställning på ett i en mening oberoende, men reflekterat vis.
MacIntyre är en skotsk filosof, verksam vid Notre Dame i USA som
med sin bok After Virtue (som kom 1981) bidrog starkt
till dygdetikens renässans under slutet av 1900-talet.
I Dependent rational animals (som kom 1999) vill
MacIntyre koppla dygdetiken tydligare till människans biologiska
natur: en etik som inte tar hänsyn till att vi är biologiska
varelser blir irrelevant, menar MacIntyre:
"no account of the goods, rules and virtues that are definitive of
our moral life can be adequate that does not explain (...) how that
form of life is possible for beings who are biologically
constituted as we are, by providing us with an account of our
development towards and into that form of life." (s. X)
En dygd är en internaliserad disposition som bidrar till människans
blomstrande. Till skillnad från regeletiken så betonar dygdetiken
att en "god människa" är någon som gör det den vill, även om dennes
vilja är formad i enlighet med det som leder till blomstring.
Till skillnad från andra djur så når inte människan sin blomstring
genom att enbart följa sina omedelbara impulser. På det viset finns
ett slags avstånd mellan människan och hennes biologiska impulser.
Dygdetiken handlar om att odla upp en spontanitet för de handlingar
och förhållningssätt som leder till blomstring.