Mar 7, 2022
Enligt den amerikanske katolske teologen David Tracy (född 1939)
kan man analysera olika teologiska ramverk som uttryck för olika
typer av "horisonter", "paradigm", "tankesätt" eller
"imaginations". Tracy kontrasterar främst "analoga" respektive
"dialektiska" tankesätt (Tracy använder främst ordet "imagination"
vilket inte har någon bra översättning på svenska.)
Kristen tro får olika karaktär beroende på i vilket paradigm den
gestaltas. Analoga och dialektiska paradigm är "idealtyper". Men på
ett generellt plan är det analoga mer typiskt, menar Tracy, för
katolska traditioner och det dialektiska mer typiskt för
protestantiska traditioner.
Den grundläggande skillnaden mellan dessa paradigm är hur man
tänker på - inte vad som existerar, utan hur det
som existerar relaterar till varandra.
I det analoga sättet att tänka är dessa relationer av typen
del-helhet: det finns en affinitet, en resonans mellan exempelvis
tro och förnuft, Gud och världen. Detta uttrycks i det medeltida
mottot att "Nåden bygger på naturen och fullkomnar den, men förstör
den inte".
Dessutom är skapelsen sakramental, en mötesplats med Guds nåd. "God
lurks everywhere" som sociologen Andrew Greeley uttrycker det.
I den dialektiska föreställningsvärlden är Gud ganska frånvarande
från skapelsen och egentligen bara närvarande i sina handlingar av
specifik uppenbarelse. Relationerna här präglas snarare av kontrast
och ett antingen/eller-förhållande.
Gud eller världen, tro eller
förnuft. Ibland kan detta utvecklas till en dikotomi, en
motsatsrelation.
Filosofihistorikern Peter Adamson menar till
exempel att första gången han upptäcker synsättet att
tron och förnuftet konkurrerar med, och inte kompletterar, varandra
är när han läser Jean Calvin (1509-1564).
Det dialektiska sättet att tänka tycks resultera i antingen dualism
eller monism - på ett sätt som motsvarar de två andra sätten som
man har förstått religiöst språk, vid sidan om det analoga sättet:
via negativa - orden om Gud har helt annan innebörd än orden om
ting i skapelsen, respektive via positiva - orden om Gud har exakt
samma innebörd som orden om ting i skapelsen.
Det dialektiska sättet att tänka tycks pendla mellan dualism och
monism, eftersom det bygger på tanken att något antingen är a eller
b. (Att kontrastera mot möjligheten att a är på väg mot och
realiserat delar av b.)
Denna pendling mellan dualism och monism kan möjligen illustreras
av hur den protestantiska tanken om att vi inte kan veta något alls
om Gud oberoende av uppenbarelsen (dualism mellan tro och förnuft)
övergår i den liberalteologiska tanken att uppenbarelsen inte
tillför något alls till vår kunskap om Gud (monism mellan tro och
förnuft).
Eller för den delen den starka betoningen av världens fallenhet
(dualism mellan världen och Guds rike) som övergår i en idé om att
det inte finns någon skillnad alls mellan mänsklig hygglighet och
Guds rike.
Länkar till saker vi pratar om i programmet:
Katolska
universitetet i Lviv som Newmaninstitutet samarbetar
med. En av deras lärare har en serie sammanfattningar på
Youtube av hur det militära läget i Ukraina
utvecklar sig.
Alexander
Dugin, en fascistisk filosof som utövat inflytande på
det ryska geopolitiska tänkandet. Hans bok The Foundations
of Geopolitics har använts inom den ryska
militärutbildningen.
Wikipediaartikel om "Catholic imagination".