Nov 19, 2018
I detta avsnitt av Tro & förnuft utgår Christoffer
Skogholt och Erik Åkerlund från två texter i den nyutkomna
antologin Filosofiska metoder i praktiken för att via
dessa diskutera två teman: det ena handlar om vilken roll känslor
och poesi kan spela för filosofi och den andra tematiken behandlar
den till viss del kontroversiella frågan om det är acceptabelt att
ta ställning i normativa frågor som akademiker.
Vilken roll kan skönlitteratur, poesi och känslor ha i filosofiskt
arbete? Maria Essunger bearbetar i sin text ”Poetisk filosofi” i
Filosofiska metoder i praktiken denna fråga: Essunger
menar att poetisk filosofi har en särskild tilltro till
läsaren/åhöraren – precis som poesin har det. Utan en lyhörd och
delaktig åhörare kan poesin inte bli levande och något liknande
gäller den poetiska filosofin: den litar på (och behöver) läsaren i
högre grad än vad som är fallet inom strikt analytiskt
argumenterande filosofi. Poesin har också en förmåga att skärpa vår
uppmärksamhet genom att göra det vardagliga främmande. Kanske är
det också en central del i all filosofi – att göra oss uppmärksamma
på det vi tar för givet och därför inte reflekterar över.
Mikhail Epstein argumenterar i sin text, som anknyter till
Essungers tematik, ”Lyrical philosophy: or how to sing with the
mind” för att det finns filosofiska känslor. Liksom filosofiska
tankar, så har filosofiska känslor det generella,
universella och fundamentala som sitt objekt. Att vara irriterad
över grannen är ingen filosofisk känsla, men att känna en
förtvivlan över mänskligheten är en filosofisk känsla. Filosofi är
kärlek till vishet och måste alltså inbegripa känslor även om
filosofi också alltid är reflekterande. Den som har en filosofisk
sensibilitet är den som kan bli existentiellt drabbad av och
emotionellt engagerad av de filosofiska frågorna.
Den andra frågan (som vi diskuterar i första halvan av programmet)
är: hur kan man tänka kring normativa anspråk på universitetet?
Under vilka villkor kan det vara acceptabelt att argumentera för
normativa ståndpunkter på livsåskådningsmässigt neutrala
(icke-konfessionella) universitet?
Mikael Stenmark argumenterar i sin text ”Att filosofiskt studera
religioner och livsåskådningar” i Filosofiska metoder i
praktiken för att religionsvetenskapens uppgifter är att
försöka förstå, förklara och utvärdera religiösa och
livsåskådningsmässiga företeelser och trosföreställningar. Det
innebär att både kritiskt och konstruktivt analysera
trosföreställningar och ibland föreslå lösningsförslag på problem
för vissa religiösa föreställningar.
Karin Johannesson klargör i sin text ”Konfessionell
religionsvetenskap” under vilka villkor som man enligt henne kan
bedriva konstruktiv teologi eller konfessionell religionsvetenskap
på statliga (konfessionellt neutrala) universitet. Normativ
konfessionalitet – då man förespråkar en viss hållning – finns i
två varianter. Den ena kallar Johannesson för ”om-så”
konfessionalitet och den innebär att man klargör sina antaganden,
visar medvetenhet om att dessa inte är självklara utan kan
problematiseras och att ens slutsatser är beroende av dessa
antaganden. Man diskuterar andra antaganden och inser att ens egna
inte är de enda möjliga vid universitetet.
Den icke-så konfessionella hållningen, däremot, kännetecknas av att
ens antaganden ges en absolut karaktär och man avvisar implicit
eller explicit möjligheten av andra utgångspunkter. Denna är inte
acceptabel medan den förra är det, menar Johannesson.
Hålltider för avsnittet:
Del två
Länkar:
Boken i nedladdningsbart format: Filosofiska
metoder i praktiken.
Artikeln "Lyrical
philosophy or how to sing with the mind"