Apr 15, 2021
Den kristna tron bygger på ett anspråk om att Gud har gett sig
till känna eller "uppenbarat" sig själv. Men vad innebär
uppenbarelse?
Gunton tar fasta på att all kunskap om en verklighet som är utanför
oss själva kräver en slags uppenbarelse: det är bara om
världen "delar med sig" av sig själv som vi kan få kunskap om
den.
Vi kan bara få kunskap om varandra om vi "avslöjar" oss för
varandra.
Gud har avslöjat sig själv i historien på ett sätt som människor
kunde förstå och ta till sig. Därför har uppenbarelsen alltid både
en tidlös och en tidsbunden aspekt.
Enligt kyrkan har uppenbarelsen sitt klimax i att Gud blir människa
i Jesus. Där blir det tydligt att Gud i slutändan inte uppenbarar
information om sig själv, utan sig själv.
Syftet med uppenbarelsen är inte information om Gud utan gemenskap
mellan Gud och människa. Uppenbarelsens syfte är ytterst att föra
människor in i treenighetens inre liv.
Colin Guntons bok A Brief Theology of Revelation är
en systematisk reflektion kring vad kyrkan menar med
uppenbarelse.
Gunton försöker skriva fram en syn på uppenbarelse som både tar
hänsyn till att den har sitt ursprung i Gud, men traderas, medieras
och tolkas i den kristna gemenskapen.
Samtidigt väcker anspråket om uppenbarelse fundamentalteologiska
och religionsfilosofiska frågor, meta-teologiska frågor som Gunton
ställer men inte egentligen besvarar.
Kanske beror det på att Guntons verktyg är den systematiska
teologins, medan frågorna är fundamentalteologiska eller
religionsfilosofiska. (Fundamentalteologin beskrivs ibland som en
filosofisk "hjälpdisciplin" till den systematiska teologin.)