Sep 28, 2023
Jacques Ellul (1912-1994) var en fransk filosof, sociolog och
lekmannateolog som skrev ett 60-tal böcker.
Under andra världskriget var Ellul aktiv i motståndsrörelsen och
hjälpte till att gömma judar och föra dem över gränsen till
Schweiz, och fick efter kriget utmärkelsen "Rättfärdig bland
folken" från det israeliska förintelsemuseumet Yad Vashem.
I sin bok Närvaro i modern tid som kom första gången
1946 försöker Ellul stava ut hur kyrkan i allmänhet och inte minst
"intellektuella lekmän" ska uppfylla sitt uppdrag i den moderna
världen.
Boken innehåller en del skarpa analyser om tekniken och
medialiseringens effekter - som vi ser ännu tydligare idag, 80 år
senare - och några frön till en slags grund för en kristen "närvaro
i modern tid".
Men boken tycks också vara en bearbetning av Elluls reformerta och
dialektiska perspektiv: ibland hamnar boken i en upprepning av den
reformerta tankefiguren att världen är så fallen att det enda vi
kan göra är att rädda människor ur den.
Säkert är Ellul delvis formad av sina erfarenheter under andra
världskriget och i så extrema situationer kan en sådan analys vara
giltig - som exempelvis att rädda förföljda ur ett land, snarare än
att göra det landet bättre.
Men samtidigt är detta perspektiv inte universellt bland teologer
verksamma under andra världskriget, så det verkar vara något med
Elluls egna tänkande som spelar in här.
Det hindrar som sagt var inte att Ellul kommer med intressanta
iakttagelser och också levererar ett frö till en "kristen närvaro i
modern tid".
Dessa frön kan sägas vara:
- en konkret närvaro i världen och de verkligheter man vill
relatera sig till: inte bara abstrakta analyser.
- en insikt om teknikens och medialiseringens effekter för att
fjärma oss från den konkreta verkligheten.
I teknikens fall genom att vi kommunicerar "längre ifrån"
varandra.
I medialseringens fall att vi genom medierna med nödvändighet får
ett begränsat urval av verkligheten berättad för oss, och denna
blir dessutom "förklarad" med hjälp av starkt förenklade och ibland
missvisande förklaringsmodeller.
- Behovet av kontemplation och bön, och att utveckla en livsstil
snarare än att bara hålla sig på en diskursiv nivå för att försvara
kristen tro.
Det som hade varit intressant vore att se hur denna vision skulle
positivt kunna stavas ut, där kristna kunde vara en konstruktiv och
kreativ närvaro i modern tid och inte bara ta avstånd från allt som
är dåligt.