Sep 17, 2018
Charles Taylor frågar sig i sin över 700 sidor långa bok "A
Secular Age" hur det gick till när västerlandet förvandlades från
ett samhälle där det självklara var att tro på Gud till en
situation i vilken tro på Gud på sin höjd utgör ett alternativ
bland andra, eller i vissa fall inte ens uppfattas som ett
alternativ.
En av Taylors centrala teser är att detta inte kan förklaras av
naturvetenskapens framväxt, utan istället är processen mer komplex
och intressant - och har enligt Taylor till stor del teologiska
rötter.
En sekulär värld eller tid kännetecknas enligt Taylor dels av att
förutsättningarna för att tro eller inte tro är förändrade: det
finns inte längre några självklara, oproblematiserade, positioner.
Det finns varken några (ärliga) naiva teister eller ateister: alla
inser att det finns andra sätt att se på världen än det man själv
har.
Men dessutom definierar Taylor ett samhälle som sekulärt om det
innehåller ett perspektiv på mänskligt blomstrande som helst saknar
en referens till något transcendent eller gudomligt.
Taylor vill utforska det "sekulära tillståndet" inte främst i
betydelsen en nedgång i religiös tro, utan som ett förändrat
kulturklimat. Taylor är intresserad av den kulturella mylla i
vilken vi tror eller inte tror.
I detta poddavsnitt behandlar vi den första delen i Taylors bok.
Tematik som vi diskuterar är bland annat hur teologiska
förändringar ledde till framväxten av "kunskapsluckornas Gud" (God
of the gaps) som sen blev sårbar för naturvetenskapens
landvinningar, varför reformationen avskaffade karnevalerna
och vad det "buffrade" respektive det "porösa" jaget
innebär.